“You know how it feels right? You know, when you’re forced to travel around the world just so you can come home like this? The great thing with that is that today with us tonight you show the world that Sweden isn’t just Ikea, jantelag or in the middle. You show that Sweden is the greatest fucking place you could play in, in the whole world.”

- Axwell

Gick igenom min garderob och ramlade över Malta lådan. Took a walk down memory lane. Där nere skrev jag ner allt, jäklat säkert allt i ett kollegieblock. Allt från vad jag åt till middag, till att jag mötte Jelena och hennes kompisar påväg till bussen, till att det stank fisk varje dag när jag gick förbi fiskaffären (nähä??), till att jag och Julia letat Lovisa inne på Axis. Allt, jäklat säkert allt står där. Älskar det där blocket.

Jag fick en sån oerhörd lust att bara åka någonstans. Möta nya människor från överallt ifrån. Skriva ner deras namn på en pappersbit, oviss om vi kommer höras eller synas någon mer gång, någonsin. Sånt älskar jag.

Malta var mitt första äventyr, det första jag gjorde riktigt själv. Skulle jag göra det idag skulle det se helt annorlunda ut. Men just där, just då så blev det precis som det skulle bli tror jag. Allt blev inte som planerat, men det var underbart ändå. Jag tänker ofta på det och drar till med historier såsom "när jag var på malta....", "på malta sååå....".

För ett år sen hade jag ännu ett äventyr framför mig. Ett misslyckat sådant, men det visste jag ju inte då. Men nu då, nu har jag inget som jag har nedräkning inför. I och för sig så är kanske det något nytt och stort i sig, och det är kanske just det jag behöver. Förväntan inför det oklara, här på hemmaplan.

JULIAAAAAA, hör av dig någon dag. Miss you honeyy.

Ibland när jag inte har något att göra så bläddrar jag i mitt arkiv från i somras. Jag läser alla ord som jag en gång skrivit. Jag läser och minns. På något vis är det som att allt som hände då har raderats från min hjärna. Jag minns allt, men ändå är det som att jag inte kan förstå. Jag begriper inte att jag för några månader sen troligtvis låg och vände och vred på mig med en massa tankar surrande i den där stora sängen hos CD och Christine. Jag förstår inte riktigt att det har hänt på riktigt. Jag vill minnas känslan av längtan och saknad som jag hade, bara för att kunna uppskatta allt jag har ännu mer.

Jag tänker inte så mycket på det nuförtiden, att jag har jobbat som aupair, att jag bott med dem, att jag i princip förstår tyska (i alla fall Voralberg-tyska), att jag har tagit hand om Smilla, att jag fick hänga med Paul och hans kompisar (döööööööööööööööör vid tanken på hans kompis, hehehehe..), att jag lärt känna Lüise tyvärr lite sent menmen, att jag levde några helt annorlunda veckor med några helt annorlunda människor. Att jag var med om så himla mycket samtidigt som det känns som att ingenting hände.
Jag saknar det ibland, känslan av att längta och sakna alla, inte veta vad som ska hända, hoppas och förvänta sig en massa saker. Även om jag aldrig trodde det då, och knappt tror det nu, så när jag läser allt jag skrivit vill jag hoppa genom tiden. Bara en kort stund, en kvart därnere räcker gott och väl. Bara för att återuppleva den där känslan jag hade och sen komma tillbaka och uppskatta allt bra och fint här hemma igen.

Jag saknar inte de där stunderna då jag var helt förkrossad över hur allt var. Då jag kände mig mest ensammen i hela världen.
Jag saknar inte heller CD och Christine, hemskt nog, inte ens Smilla. Den jag saknar är Elisabeth. Underbara, fina, fantastiska Elisabeth. Den kvinnan alltså! Tyvärr har allihopa, mer eller mindre, sagt upp kontakten med mig. Inte ordagrant, men de slutade tvärt svara på mina mail. Ska maila Elisabeth någon dag och höra hur livet är med henne.
Det var henne jag bävade för att säga hejdå till. Uppe i Nenzinger var det jobbigare att krama Simone och Wolfgang en sista gång innan jag satte mig på bussen än vad det var att krama CD och Christine.
När jag sen kom tillbaka till Bregenz och jag fick träffa Elisabeth kände jag att jag ville stanna, stanna där hos henne och bara sitta och prata och laga aprikosknödel hela dagarna. Hon blev förfärad och jätteledsen när jag skulle åka och jag ville bara säga att jag stannar hos dig.
Det var hon som gjorde mina veckor därnere fina och hon som gav mig de finaste minnena. Hon pratade med mig, inte med någon annan. Hon lyssnade på mig, hjälpte mig, lärde mig och stöttade mig. Hon var bara sig själv, den där fantastiska sprudlande kvinnan som bara hon är. Hon påminner mig om mormor, Karin, mamma, farmor, Anna och flera andra. Men mest av allt påminner hon såklart om sig själv. Hon är så godhjärtad och vill verkligen alla väl. Hon är himla fin och fantastiskt, helt enkelt.

Kameran var itne särskilt aktiv denna dag, som ni ser.

Hej mina kära vänner!

Efter en vecka på betydligt varmare breddgrader har jag nu landat hemma i Svedalarike igen. Vi har haft en toppenvecka, verkligen! Ska visa massa bilder och sådant senare! Just nu sitter jag och dricker te ur min nya mugg, förövrigt så är även teet inköpt där, som jag köpte på Starbucks i Chania :)

Är jäkligt trött, bussen hämtade oss 01.40 inatt och jag hade vilat/sovit i ungefär en timme då. Bussen tog oss till flygplatsen där vi fick vänta tills dess att planet skulle lyfta 05.10, det blev dock lite tidigare. Tack och lov! På planet sov jag av och till, så ska nog vila ögonen en stund  nu :) En film eller nån serie att somna till lär det bli!

Som sagt var så bjder jag på bilder senare :)

Som ni nog har förstått så har jag suttit och jagat resor de senaste dagarna. Därför har min datatid gått åt till detta. Men nu är allt bokat och klart, så efter många om och men sticker vi senare i veckan till varmare breddgrader. Närmare bestämt Grekland och Kreta! Lär bli underbart :D

Jag hann ju ändå med en del uppe i Nenzinger Himmel. Promenader, lunch på restaurangen, varm choklad inne på fiket, handla ost, mjölk och smör från kossorna där och en hel del annat lite mindre kul. Här ovan ser ni några bilder från veckan.

Vackert var det definitivt! Vi var så högt upp att det kändes som att molnen skulle ta i oss, vilket faktiskt nästan gjorde vid några tillfällen.

Har hur många bilder som helst på mitt ryssland! Jag gillar allihopen och lär visa er lite pö om pö. Ska ha en redovisning om fina kanda på onsdag så tills dess håller jag nog på de flesta övriga bilderna. Kunde dock inte riktigt hålla mig så dessa bjuder jag på.

Har haft bästa helgen på allt bra länge. Bästa för i år, minst sagt. Jag skulle utan en blinkning hoppa på en buss igen, väskan står redan packad, så bara visum och buss som saknas.. Frågan är inte om jag ska tillbaka utan när.

Älskar att komma dit och se kandatunneln, då vill man bara springa ut ur bussen. snart framme vid skola 19, snart! Det sprätter i hela kroppen!

Människor man aldrig träffat förr blir plötsligt ens familj och människor man inte förstår blir ens vänner. De är något visst med de här resorna, vad kan jag dock inte riktigt sätta fingret på. Underbart är det i alla fall.

Kan berätta mer om helgen, visa fler bilder senare. Nu ska jag ut på en snabb kvällsprommis med nella sen är det sängen som gäller. Fast först lite bokläsning, har en engelska bokanalys som ska in i veckan.

Ber om ursäkt för att jag inte hade inlägg alla dagar men tiden rann iväg och jag hann inte göra några fler. Har dock varit riktigt skönt att inte sitta vid datorn någonting. Inte behöva tänka på allt som händer, jag har inte hunnit det ens. Har missat vulkanen på island, såg det på löpsedlarna i finland i förmiddags.

Som ni ser så är jag vväldigt väldigt glad och väldigt taggad inför den kommande helg. Tror inte ni riktigt förstår.. Vet att jag tjajat om det i sisådär hundra dagar eller nå. Men har velat åka tillbaka i ett och ett halvt år eller nå (orkar inte räkna efter så kan lika gärna vara nå helt annat) Jag fick inte åka förra året, rymdes inte på bussen.

Nu sitter jag här med lite smått panik, nåja inte alls faktiskt.. Är coollugn (vet inte hur man stavar, kanske är kool-lugn eller nå, men ni vet ju vad jag menar), men har lite för mycket energi för att sova. En miniminimal cykeltur ute i solskenet (nåja, ljust var det i alla fall) och all min längtan inför imorgon gör att jag itne riktigt kan sova. Ska plocka ihop lite i mitt lite alltför stökiga (läs oorganiserade) rum.

Sen är det godnatt för min del, väckaren står på 5.20.