2016-02-09, 00:07

Har på senaste tiden blivit en sån ångestig person. Mer än vanligt då vill säga. Har ångest vad gäller cirka allt. En sån där som liksom biter tag i en. Över mitt liv i stort, över att jag borde göra mer. Jobba mer och kanske söka fler jobb, plugga mer, röra på mig mer, hitta på mer saker, gå upp tidigare och somna tidigare. Men främst över plugget pga så pass stor del av livet. Och sen över att jag missar så många personers vardag i och med att jag bor 25 mil bort från cirka alla, förutom min bästa kompis som jag bor nästan 100 mil ifrån. Det är så fruktat jobbigt alltså, saknar henne och att vara en del av hennes liv så mycket. Saknar att vara en del av alla mina nära och käras liv. Men samtidigt vill jag inte byta bort mitt liv här nere. För just nu så är ju min vardag här, mitt liv här. Men ibland (ok rätt ofta) så vill jag ju bara vara nära alla mina personer uppe i norr. Och liksom bara VARA där. Träffa alla, vilket såklart aldrig hinns med pga schemana är rätt pressade hos, well cirka alla. Mår så bra i min lilla lägenhet, älskar den SÅ mycket ojoj. Känns som ett hem, och känns alltid som att komma hem när jag kliver innanför dörren. Vill inte flytta ifrån den än på länge. Men som sagt var, denna ångest alltså. Den äter litegranna upp mitt inre och min energi. Ligger mest på soffan eller sängen och tänker på allt jag borde göra och hur jag borde vara. Ni vet hur det blir ibland. Ångest är verkligen ett djävulens påfund. Man blir en sån skör person av den. Jag gråter verkligen för ALLT just nu, även om jag alltid varit en gråtig person så är detta sinnessjukt även i mina mått mätt. Ojoj. Måste verkligen försöka vända detta till någonting bra. Ska bara komma på hur. Blir en sån dum spiral också, min ångest ger mig bara ännu mer ångest vilket i sin tur föder än mer. JA ni förstår grejen. SÅ måste ta mig ur den. Ska försöka göra mer saker. Kommer en ut, och hemifrån känns det som att det släpper lite. Men vet inte. Känns så jobbigt???
 
Nä hörrni, VAD jag babblar på ojoj.... Det kanske bara är tentaångest som spökar. Har ju faktiskt en tenta imorgonbitti. Men vet inte. Hoppas så innerligt att den går bra. Men känns så jävla värdelöst och meningslöst heh.. Positivministern här borta tjena hejhej.
 
NÄ NU måste lilla jag sova. Precis pratat med min favoritsnubbe i telefon så ska försöka anamma hans tips för att somna snabbt. SÅ sovgott mina skatter. Hoppas er hjärna inte har lika många hjärnspöken som min har just nu. 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0