Lika grått som vädret varit idag. Lika grått är det inne hos mig just nu.

 

För en vecka sen satt jag på ett café utan några bekymmer alls. "Såhär borde livet vara. Jag är nog kär i livet, i allt.".

 

Om det ändå vore så väl. Om det ändå vore så väl. Men det är det inte. För nu värker hjärtat igen. Som så många gånger förr. Det ömmar och skaver där inne. Ögonen tåras. Magen strejkar. Allt är som det alltid blir.

 

Men jag har ju mina stjärnor. Mina skatter. De finaste jag har. Säg vad vore livet utan människorna i mitt liv. Som kan få magen att vika sig av skratt, fastän allting på insidan värker. Som är som balsam för själen. Ett läkemedel starkare än allt annat.

 

Så. Fastän du inte vill se mig. Fastän du vänt upp och ner på hela vår värld. Fastän du är många mil härifrån.

 

Så blir det bra. Tillslut. Som alltid.