När vi vaknar regnar det. Det regnar som om det inte fanns en morgondag, som om det inte fanns något annat. Vi ligger kvar, slumrar till och jag kryper sådär nära som jag nästan aldrig vågar krypa, men som jag alltid vill. Så nära att mina andetag syns på hans hud. Vi ligger så nära så nära.

”Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng lyssna till samma regn”

Jag repeterar orden om och om igen i huvudet. Det här med att sätta ord på känslor, det är sannerligen Håkans grej. Att från samma säng lyssna till samma regn. Jävlar vad det är livet. Vad det är precis vad jag vill göra, nu, imorgon och alla dagar framöver. Jag vill somna till det där regnet, vakna till det och leva med det.  Det är vad jag bryr mig om nu, imorgon och alla dagar därefter. Att från samma säng lyssna till samma regn.