Jag försöker njuta av lovet och den lillalilla tid som finns kvar av det. Samtidigt vill jag att tiden ska gå fortfort så det kan bli fredag snart igen. För då kommer du hem. Jag kan inte fatta att det har gått en hel månad sen vi sist sågs. Tiden har gått oerhört fort, men samtidigt har det känts som en evighet sen. Hur ska jag kunna klara mig två månader utan dig mamma?