2013-10-27, 20:47

Hej hörrni!
 
Tänkte våga mig på ett sånt där riktigt inlägg. Minns ni de? Knappt. Och jag förstår er! Men ägnar min tid åt annat nuförtiden. Läste faktist lite i arkivet här på bloggisen igår. Och det är ju kul att kolla tillbaka. Mest för mig, kanske inte så exciting för andra (eller ja mamma njuter kanske, but she's my mama). Insåg dock att jag mest skrev här för att slippa plugga hehe. Det slutade ju dock ändå gode bra det där med pluggeriet.
 
Påtal om plugg så är jag så ofattbart taggad på att plugga. Vill mest bara gräva ner mig i en bok, skriva en novell eller ha redovisning om något intressant samhällsrelaterat. Det vore nice det. Haha, ojoj. Är oerhört taggad på att plugga vidareeee!
 
Jaja. Vad har hänt hos mig sen sist? Var ju faktiskt ett tag sen. Och ja, inte jättemycket. Har väl mest gjort sammasamma. Men det är ok. Att livet är såhär just nu. Det är väl inte jättesoft att jag kan spendera en hel kväll med att ligga i soffan och gråta. Det är dock väldigt jättesoft att jag kan spendera en hel kväll på nodo med massa tjejer och skratta så att magen värker.
 
Och att jag trivs på jobbet, det vet ni ju redan. Och det där med att jag kan mitt jobb. Att jag vet hur allting går till, känner alla och kan rutinerna. Det är skönt. Även fast jag gärna blir lite utmanad så kan det vara skönt att bara veta, kunna och inte behöva fundera eller fråga.
 
Jag mår som bäst när jag har Nella här hos mig. När ljusen lyser och hon ligger i min famn. Fast ni kan nog mina rutiner vid det här laget. Te, musik, ljus och hund. That's me.
 
Ojoj. Lyckades få ihop en hel vägg av text nu. Men ni känner ju mig. Skriva är fint. Finast kanske.
 
Ska baka knäckebröd nu. Sen kommer Lisa hit, då ska vi kramas.
Med det sagt, byebye.

2013-10-14, 11:28

Sitter i min soffa. Lunchrast och jag tog sikte på hemmet. Ack så värt att käka hemma. Ojoj. Men nu ropar snart mina vårdisar på mig. De vill ju också ha lunch. SÅ det ska jag väl kunna fixa. Men först, svepa sista kaffedropparna.

2013-10-12, 23:07

Lika grått som vädret varit idag. Lika grått är det inne hos mig just nu.
 
För en vecka sen satt jag på ett café utan några bekymmer alls. "Såhär borde livet vara. Jag är nog kär i livet, i allt.".
 
Om det ändå vore så väl. Om det ändå vore så väl. Men det är det inte. För nu värker hjärtat igen. Som så många gånger förr. Det ömmar och skaver där inne. Ögonen tåras. Magen strejkar. Allt är som det alltid blir.
 
Men jag har ju mina stjärnor. Mina skatter. De finaste jag har. Säg vad vore livet utan människorna i mitt liv. Som kan få magen att vika sig av skratt, fastän allting på insidan värker. Som är som balsam för själen. Ett läkemedel starkare än allt annat.
 
Så. Fastän du inte vill se mig. Fastän du vänt upp och ner på hela vår värld. Fastän du är många mil härifrån.
 
Så blir det bra. Tillslut. Som alltid.

2013-10-10, 01:41

Det här med att återförenas efter en vecka ifrån varandra. Att ha saknat varandra oändligt.
 
Prata om allt. Skratta åt inget. 
 
Att bara kunna sitta tyst. Att kunna skrika. Att kunna gråta. Skratta. Vara arg. Att kunna vara precis som en är, precis just då. 
 
Att inte behöva förklara. För allt är så solklart. Allt som hänt. Allt som känts. Allt som varit. Allt som kommer bli. 
 
Det är kärlek det. Det är vänskap det. Det är du det.

2013-10-09, 13:05

Nu sitter jag återigen här. Regnet öser ner över hösten utanför fönstret. Disken väntar i diskhon. De sista grejerna väntar på att bli uttagna ur resväskan. Sen ska den tillbaka i förrådet. Inköpslistan är påbörjad och matlistan likaså. Vikteamet blinkar på telefonen och jobbpassen rullar in. Jag är tillbaka. Hemma.
 
En fin resa. Flera fina resor. Men nu är jag hemma. Oj som det är fantastiskt. Älskadeälskade.
 
Jag älskar resor. Men inte lika mycket som hemma. Lyckan som alltid bor i min mage när bältesskylten lyser i flygplanet. När jag ser norrbotten genom flygplansfönstret. När jag sen rullar genom skogarna, hemåt.
 
Lika fantastiskt som det är att vara spänd inför en resa, längta vänta och hoppas. Lika fantastiskt är det att vara lugn inför en hemkomst. För när det väl kommer till kritan så finns det ingen annan plats än den här för mig.

2013-10-02, 00:02

Som vi väntat. Som vi längtat. Nu så. Tack.

2013-10-01, 23:52

Att avsluta den här dagen med "bring 'em home" och "låtsas som det regnar". Det var precis så som det bör.
 
Den här dagen har varit så bra. Så bra. Så bra. Har hunnit massor, allt jag skulle hinna. Plus mer. Utan en enda minut av stress. Inte en sekund stress har funnits i magen min. Det känns bra. Allt känns bra.
 
Det tackar jag för.
 
Sovgott.
RSS 2.0