Imorgon kommer mamma hem, på sisådär 30 timmar träffas vi. Inatt drömde jag att hon redan kommit hem så när jag vaknade imorse och hörde mina syskon äta frukost mm. så var jag helt övertygad om att det var mamma. Lite besviken blev jag när jag kom på att jag bara drömt det.

Det ska bli sååå roligt att träffas igen! Tiden har gått rysligt fort, men ändå har hon varit borta en evighet. Det är konstigt det där, hur olika fast ändå precis samma som det kan kännas.

Tur för er att hon kommert hem imorgon, så ni slipper mitt tjat. Right?