2013-08-19, 23:18
"Lyssnar på melissa och vill aldrig stänga av musiken. Det finaste jag vet. När teet mitt är uppdrucket ska jag krypa ner i min säng. Väckaren är ställd. Imorgon börjar verkligheten om. Imorgon blir vi BF3A. Jag ser framemot det sådär barnsligt mycket. Som man gjorde på lågstadiet. Då en ny mattebok var de bästa i världen. Äntligen ska jag få träffa finaste klasskamraterna, kramas och höra hur livet är. Äntligen ska jag varje dag äta lunch med mina favoritflickor och skratta tills luften tar slut. Skolan är himla fin och bra. Ska njuta av det här året, suga in allt älskvärt. Innan vi vet ordet av det så är det över. Då är allt över. Inget blir sig likt igen. Aldrig kommer det vara vi på samma sätt. Därför både längtar jag och bävar inför morgondagen. Min sista första skoldag. Men. Än är det inte över. Än har vi varandra. Tack och lov"
- 19 augusti 2012
19 augusti 2013. Ett år sen vi blev BF3A. Nu är det någon annan som är, just det, BF3A. Det tillhör inte längre vår identitet. Nu är vi inte längre varandras. Kommer aldrig bli. Aldrig på samma sätt. Men ändå är det vi. Då, nu och föralltid.
Jag är så tacksam för åren vi hade tillsammans. På vännerna de gav mig. Minnena. Erfarenheterna. På allt. Men samtidigt som jag känner all tacksamhet så känner jag också den där klumpen av sorg i magen. Sorg över att det är över. Över att vi kanske aldrig någonsin mer kommer träffas alla tjugo.
Så hörrni, alla årets ettor, tvåor och framförallt treor. Ta vara på det här. Ta vara på varandra, på skolan. Det kommer aldrig tillbaka. Er tid är nu. Och den är underbar. Gör den underbar!
Kommentarer
Trackback
