Mormor och morfar bjöd på galet god soppa. Satt fint i lillmagen. Till efterätt drack jag två koppar te och åt tre olika sorters tårtor. Satt även det himla fint.

När jag kom hem hamnade jag här. Framför datorn. Har knappt rört mig. Tagit lite kvällsfika men annars bara suttit här. Lyssnat på bra musik och läst. Läst massa fina texter. Och önskat att jag kunde leka med ord lika vackert som många andra. Så att orden inte bara är ord, obetydande i dess ensamhet. Jag vill att orden ska skapa trygghet och kärlek. Sådär som de kan göra när de sätts ihop. Med den tanken i huvudet tackar jag för idag och klappar igen datorn. Ska slå igen mina ögon på en gång.

 

Förövrigt så älskar jag den här stunden. At the end of the day. När jag ligger i min säng. När det är tankarna och jag. Alla åsikter och tankar är mina egna. Ingen annans kommer i vägen. Ingen annan rynkar på pannan och har synpunkter. Det är bara jag. Allt som tänks och tycks är kanske inte det sanna eller ultimata. Men det är mitt. Bara mitt. För ingen, ingen i hela världen är precis som jag. Och det. Det är himla fint. Precis som du och jag. Vi är alla fina i vår olikhet och likhet.