Engelskaglosor ska nötas in, mattetal räknas och projektarbetsanmälan skrivas. Men jag hamnade på ett sidospår. Jag började kolla klänningar. Vita klänningar. För inom en snar framtid är det vår tur. Vår tur att vara lyckligast men samtidigt mest ledsna på hela jorden. Det är vår tur att springa, skrika och kramas. Och med tanke på hur fort tiden går så är vi snart där. Där på den dagen. Den dagen vi kommer minnas i hela våra liv och (förhoppningsvis) småle vid minnet av. Jag längtar men samtidigt så är det de sista jag vill. För oj vad allt är skönt, bekvämt och underbart nu. Snälla låt oss stanna tiden. Bara litegrann. Känns som att vi nyss började och snart har halva skolåret gått. Bara en termin av världens i särklass bästa BF3A kvar. Hjärtat skriker vid tanken av det. Mina stjärnor, jag vill inte lämna er.