Gick igenom min garderob och ramlade över Malta lådan. Took a walk down memory lane. Där nere skrev jag ner allt, jäklat säkert allt i ett kollegieblock. Allt från vad jag åt till middag, till att jag mötte Jelena och hennes kompisar påväg till bussen, till att det stank fisk varje dag när jag gick förbi fiskaffären (nähä??), till att jag och Julia letat Lovisa inne på Axis. Allt, jäklat säkert allt står där. Älskar det där blocket.

Jag fick en sån oerhörd lust att bara åka någonstans. Möta nya människor från överallt ifrån. Skriva ner deras namn på en pappersbit, oviss om vi kommer höras eller synas någon mer gång, någonsin. Sånt älskar jag.

Malta var mitt första äventyr, det första jag gjorde riktigt själv. Skulle jag göra det idag skulle det se helt annorlunda ut. Men just där, just då så blev det precis som det skulle bli tror jag. Allt blev inte som planerat, men det var underbart ändå. Jag tänker ofta på det och drar till med historier såsom "när jag var på malta....", "på malta sååå....".

För ett år sen hade jag ännu ett äventyr framför mig. Ett misslyckat sådant, men det visste jag ju inte då. Men nu då, nu har jag inget som jag har nedräkning inför. I och för sig så är kanske det något nytt och stort i sig, och det är kanske just det jag behöver. Förväntan inför det oklara, här på hemmaplan.

JULIAAAAAA, hör av dig någon dag. Miss you honeyy.